Audrey Hepburn studerade de blinda

• Maj 8, 2024

Det finns några som tvivlar på Audrey Hepburns färdigheter som artist, mycket på det sätt som vissa tvivlar på Marilyn Monroe. Det mest anmärkningsvärda är att hon har varit en stilikon tack vare sin roll som Holly Golightly i "Frukost på Tiffanys" (1961) där hon kopplade en vacker Givenchy-klänning och pärlor i öppningsföljden. De flesta kommer ihåg bara Hepburn för fotografier och affischer från den berömda dräkten och har inte sett en enda film av henne. Hepburn var dock effektiv och disciplinerad i sitt arbete som skådespelerska. Som det är tydligt i processen som hon arbetade genom för att skapa karaktären Suzy, en blind kvinna, i "Vänta tills mörkret" (1967).

Först accepterade Hepburn rollen eftersom det var en chans att arbeta med sin man och filmproducenten Mel Ferrer. Men hon tog inte jobbet lätt. Hon var beredd att ge allt för att förmedla en sanningsenlig prestanda av Suzy som en oberoende blind kvinna, eller som Suzys make säger i filmen, "en världsmästare blind dam." Hepburn tränade vid fyren för de blinda i New York med Terence Young. Båda deltog i övningar i hur det känns att vara synskadade, övningar som oftast är reserverade för människor som tappar synen och måste förbereda sig för sin oundvikliga blindhet. Övningarna inkluderade att bära svarta sköldar över ögonen, lära sig punktskrift och hur man lär sig ljudnivån på avstånd i föremål och människor i ett rum. Hon lärde sig också att gå med en vit sockerrör.

Men Hepburns arbete slutade inte när kameran började rulla. I Sarasota Herald-Tribune-tidningen daterad den 7 februari 1967 rapporterade spaltaren Earl Wilson från filmuppsättningen med bildtexten "Blind Girl 'Watches" Audrey Hepburn's Filming Blind. Wilson fortsatte med att beskriva bekantet av Hepburn med en blind universitetsstudent med namnet Karen Goldstein. Det är ingen tvekan om att Hepburns inspiration till Suys självständighet kom från Goldstein, som Hepburn citeras i artikeln, "When I'm with Karen , Jag glömmer helt att hon är blind. Hon får mig att glömma. Även hennes ögon verkar kommunicera. Jag är så lycklig att ha hittat henne. Jag ville få unga människors inställning till blindhet. Karen har alltid gått på vanliga skolor, inte till blinda skolor. "Hepburn träffade Goldstein av en slump genom hennes frisör, Ara Gallante.

Efter att filmen släpptes skulle Hepburns skildring av Suzy inte bli obemärkt. Även om filmkritiker inte gynnade vissa aspekter, hade vissa problem med att tro Alan Arkin som en bog, berömde de Hepburn för hennes realism. Samma beröm skulle vinna henne en Oscar-nominering som skulle visa sig vara ett tufft år. Hepburn var mot Faye Dunaway för "Bonnie and Clyde" (1967), Anne Bancroft för "The Graduate" (1967) och Katharine Hepburn för "Guess Who's Coming to Dinner" (1967). Katharine skulle vinna ut över resten och fånga sin fjärde Oscar.

Det är intressant att notera att när filmen släpptes var Warner Brothers studio-kampanj unik. En annons trycktes tillsammans med en släpvagn som varnade beskyddare om de sista åtta minuterna av bilden där teatern skulle bli mörkare till "den lagliga gränsen" för att höja terroren. Den frågade också att om det fanns delar av teatrarna där rökning var tillåtet, att beskyddare inte tänder cigaretter under scenen annars skulle det förstöra spänningen i auditoriet. I följd, när Hepburn krossade varje glödlampa på skärmen, skulle varje ljus i teatern slockna. Som återkallas av några castmedlemmar som gick för att se bilden såväl som filmkritiker vid den tiden, skulle publikmedlemmarna skrika av skräck. Eftersom det inte är någon överraskning blev filmen en framgång.