Blickar framåt
För många är det inte så vackert att se framåt. Med de många problem vi står inför kan man ha svårt att se framåt med mycket hopp. Ändå är det exakt vad vi måste göra: Se framåt.

När vi firar Black History-månaden finns det mycket som vi kan se tillbaka på. Men om vi bara ser tillbaka, kan vi riskera att inte nå något för oss själva och nästa generation. Vi måste, som de som har gått framför oss, se framåt med hopp, vision och beslutsamhet. Att oavsett hur "idag" ser ut så kan vi inte låta det diktera vårt hopp om bättre morgondagar.

Det är nyckeln till att komma ihåg vårt förflutna; att känna vårt förflutna; att fira vårt förflutna: bra och dåligt. Varför? Så att vi aldrig kommer att glömma vad det krävde och vad som krävs för att komma dit vi är på och vart vi ska. Vårt förflutna är rikt på historia och mångfald. Våra förfäder har lämnat rika arv. Men vi kan inte vila på deras prestationer eller drömmar. Vi måste ha våra egna. Vi behöver vision. Utan en vision försvinner folket.

Jag applåderar alla som har kommit framför oss och banat en väg. Trailblazers som har tänt en stig som fortsätter att lysa. Men mitt hjärta värker de som inte har haft möjlighet att gå den här brinnande vägen. Många som är kramade av sin omgivning, deras samhällen, deras brist och ibland deras familjer.

Kanske har vi vilat för länge på axlarna på dem som har gått framför oss. Kanske har vi förlitat oss på deras framsteg för att få oss förbi och har aldrig bidragit till potten med tillväxt och utveckling. Människor förändras, idéer förändras, världen förändrats. Vi har fler fördelar nu än de som kom framför oss, men vi låter dem glida genom våra fingrar och dö med en generation.

Vi kan inte vila på axlarna på dem som har gått framför oss; vi måste stå på dem. För när vi vilar kan vi ha en tendens att bli slö och lat. Men när vi står på deras axlar, kan vi nå och lyfta nästa person upp.

När vi firar vår historia, firar vi livet och hängivenheten för dem som arbetade så hårt att vi kan njuta av de friheter som vi har. Vi måste dock också inse vårt ansvar gentemot oss själva, familjer, barn och samhällen att fortsätta slåss, bryta hinder och förändra liv. Det är absolut nödvändigt att vi inte dröjer för länge i det förflutna, önskar vad som var, och för vem som var och de prestationer som redan uppnåtts. Vi måste börja se fram emot, sätta nya mål och uppnå höga poäng som kommer att ha långvariga, positiva effekter på nästa generation.

Vi har inte kommit så länge det finns barn som dör av hunger. Vi har inte kommit, så länge vi har samhällen fyllda av barn som hellre vill vara i ett gäng än att få ett examensbevis. Vi har inte kommit så länge vi har barn tagit livet av barn. Vi har inte kommit så länge det inte finns någon vision eller hopp.

Att se framåt, har hopp i sig själv. När vi ser framåt bestämmer vi inom oss själva att sträva efter en bättre morgondag. Att se framåt betyder att vi har lärt oss från det förflutna och vet att nyckeln till framgång för dem som har gått framför oss, hölls i deras hopp om en bättre morgondag för sina barn och barnbarn.



Video Instruktioner: Targeteveryone kommenterar senaste tiden och blickar framåt (Maj 2024).