På igen Av igen mål
Mål finns i alla former och storlekar. Vissa mål som mitt "skriv en kolumn" -mål har regelbundna tidsfrister som jag uppfyller varje vecka. Sedan har jag andra mål som jag strävar efter i min fritid. Det tog mig mer än tre år att läsa Anthony Trollopes klassiska roman, Kan du förlåta henne? Det var ingen rusning, inga tidsfrister. Jag plockade upp boken när jag var på humör och lägger ner den i veckor och eller månader åt gången. Jag började och slutförde dussintals andra böcker medan jag långsamt läste Trollope.

Jag har skrivit projekt som jag bedriver på samma sätt - av igen, igen. När jag bytte datorer för några år sedan lämnade jag två eller tre romaner i olika stadier av färdigställning på den gamla hårddisken. Jag kommer tillbaka till dem någon dag. Senare började jag skriva ytterligare en roman som jag skisserade med PowerPoint-bilder. Jag tittade på slides just idag och blev förvånad över att se att jag jobbat med projektet i mer än 10 månader här och där.

Mål som du arbetar med på din fritid kan vara roliga och avkopplande eftersom det absolut inte finns något tryck. Det finns dock en fin linje mellan att ta sig tid och att skjuta upp.

Om du har ett mål som har hängt en stund ställa dig själv dessa frågor.

Är det brådskande?

Om ditt försörjning beror på fullbordandet av ett visst mål - som att få en examen - är det naturligtvis bäst att du går framåt med en känsla av brådskande. Jag intervjuade en gång en författare som berättade för mig att framgångsrika romanförfattare måste skriva minst en bok om året. Senare intervjuade jag en annan författare som sa att hon tog sin söta tid med att skriva sina första böcker. När de var färdiga sålde hon dem i motsats till att få ett kontrakt och sedan skriva.

När det gäller fiktion, prenumererar jag på att skriva först, sälja senare filosofi och hittills har jag sålt flera noveller till tidningar som jag skrev utan tidsfrist.

Ska du fullfölja andra mål?

En av anledningarna till att jag har befriat mig från allt tryck när det gäller att skriva fiktion är för att jag samtidigt strävar efter andra värdefulla mål. Jag har en familj och ett dag jobb, för att inte tala om självhjälpen och affärsskrivning som jag gör.

Du kan bara ha så många prioriteringar, allt annat är vad Brian Tracy, författare till Ät den grodan kallar eftertiden eller saker du kommer att göra senare. Min fiktion faller i kategorin ”efterfödda”. När jag har tagit hand om allt annat arbetar jag på mina kärlekshistorier.

Skulle du njuta av processen mer om du kunde ta dig tid?

När jag var i 20-talet hela vägen tills jag nådde mitt i 30-talet brukade jag frukta att om jag inte fullbordade ett mål vid en viss tid, skulle jag aldrig gör färdigt det. Jag antar att tanken på att jag eventuellt skulle kunna leva till 100 aldrig uppstod för mig då.

När jag är 42 år med eventuellt ytterligare fyrtio, femtio eller till och med sextio år framför mig ser jag tillbaka förvirrad och undrar vad allt rusningen handlade om! Nu när jag skriver fiktion utan tidsfrister kan jag glädja mig i processen. När jag öppnar en berättelse som jag har arbetat med ett tag är det som att hälsa en gammal vän, en som jag inte ser varje dag, men ändå bryr mig om.

Video Instruktioner: Här gör Alex mål igen - men döms bort för hands - TV4 Sport (Maj 2024).