Kris i ungdomsidrott

• Maj 19, 2024

Vi har varit otroligt bortskämda i New England de senaste åren mellan Patriot's Super Bowl-körning och Red Sox som äntligen vann World Series. Det är inte konstigt att barn försöker efterlikna de idrottshjältar som de ser på TV, och föräldrar ler mot tanken på att drömmen går i uppfyllelse för sitt barn. Då blinkar vi och inser att det bara är en barns dröm. Vi vet ju att verkligheten hos våra barn som uppfyller den drömmen är lika sannolik som att hitta en guldpotte i slutet av en regnbåge. Eller gör vi det?

Förstår du att bara 0,03% av gymnasiets idrottare kommer att göra det till proffsen? I själva verket kommer 99,9% av idrottare aldrig att spela på professionell nivå oavsett hur bra de är. "Ungdomsidrott handlar om att bygga bättre barn, inte bygga bättre idrottare", säger Dr Bruce Svare, författare till Reforming Sports Before the Clock Runs Out och chef för National Institute for Sports Reform (www.NISR.ORG). Prestandatrycket är så extremt på unga idrottare på grundskolan att 70% brinner ut och tappar ut från idrott vid gymnasiet. Dessutom påpekar Dr. Svare att "atletisk glans före puberteten inte har någon relation till atletisk framgång efter puberteten". Faktum är att några av våra största idrottshjältar inte ens började sin idrott förrän långt in i tonåren.

Dave Wohl, assistentcoach till Boston Celtics håller med. "Michael Jordan blev faktiskt avskuren från sitt gymnasiet", säger Wohl, "och jag började inte spela basket förrän efter att jag var 10". Tränaren Wohl konstaterar att det finns ett stort missförhållande i kroppstyper före puberteten som kan ge vissa barn en idrottsfördel medan unga som oundvikligen försvinner när deras kamrater hamnar i tillväxt.

Både Dr. Svare och Coach Wohl tycker att barnen kan lära sig några viktiga livslektioner inom idrotten, om sporten är korrekt strukturerad. Förutom de många fördelarna med hälsa och fitness lär sport barn hur man arbetar i ett team. Sport lär barnen att driva sig själva till sin bästa nivå. Och idrott lär barnen att misslyckande sker ibland men att livet fortsätter.

Det är naturligt att föräldrar och tränare vill att barn ska göra sitt bästa. Men barnen får istället höra att deras bästa inte är tillräckligt bra. Föräldrar rationaliserar att det är acceptabelt för deras barn att bänkas så att deras team kan vinna. Och vi håller ett öga på det dåliga beteendet och dåliga idrottsutövandet hos andra tränare och föräldrar, allt för att vinna.

Tränaren Wohl är förvånad över hur många föräldrar som frågar honom vad som är fel med deras unga idrottare eftersom deras barn inte är tillräckligt fokuserade. Han minns gärna sin fars kommentarer efter sina spel som barn: ”Lekte du så hårt du kan? Håll sedan upp huvudet ”.

Det är inte konstigt att skadorna och utbränningsgraden för ungdomsidrott är så höga - barnen skjuts mentalt och fysiskt i riktningar att de bara inte är anslutna att gå medan de fortfarande är så unga. Deras kroppar och själar uppmanas att uppträda på en nivå som verkligen är avsedd för mycket äldre barn - gymnasiet och därefter. Innan den punkten bör tonvikten ligga på kul, kompetensbyggande och teamwork. Det är som att försöka tävla på Indy500 i en VW Beetle eller en Toyota Camry. Visst kommer den att köra och kanske till och med vinna men då kommer motorn att skjutas permanent i processen.

Vi verkar acceptera när våra barn uttrycker en ogillar för vissa livsmedel, TV-program, böcker eller till och med vänner; men vi misslyckas ofta att acceptera att vårt barn kanske inte gillar en viss sport. Barndom är verkligen en utforskningsresa och det är faktiskt barnet som har kartan; vi är bara guider. Det finns en värld av sport och aktiviteter att välja mellan - men vi måste komma ihåg att det är vårt barn som deltar i den aktiviteten, inte vi. Ännu mer måste vi komma ihåg att bara för att ett barn är bra på en aktivitet, betyder det inte att han vill fortsätta den aktiviteten eller bara göra den aktiviteten.

Att reformera ungdomsidrott kommer inte att ske över natten men vi kan göra enorma positiva framsteg utan bara ändra våra egna förväntningar och beteenden. Jag tror verkligen att när föräldrarna lär sig att bara uppmuntra sina barn utan att trycka, kommer klockan att börja sakta. När föräldrar lär sig att njuta av att titta på sina barn lära sig nya färdigheter och nya förtroende, kommer klockan att sakta ännu mer. Men klockan stoppar inte riktigt och återställs förrän våra barn börjar ha kul igen. Det kan hända idag och du är det som tar det första steget.

Video Instruktioner: Från kris till fungerande förening (Maj 2024).